nothinglikethis

Jag är fast i en ond cirkel

Tårarna rinner ner för kinden men vet inte vart jag ska vända mig, människor överallt med dömande blickar, jag får panik jag snurrar runt i förvirring. Jag börjar springa bara för att komma bort. tänk om han kommer efter och ett leende kommer upp på läpparna jag vänder mig om för att kolla om man fantasi kunde vara verklighet, men lika fort som jag vänder mig om ser jag hur han bara står där. han kollar inte ens mot mig, lika fort försvinner leendet och allt som är kvar är ett rop på hjälp. jag bara springer och springer utan destination, benen orkar snart inte längre men jag ger mig inte. tillslut står jag där, bara helt stilla mitt ute i ingenstans allt jag ser är en bil som kommer mot mig efter vägen. Jag flyr ut i skogen bara för de är det enda jag kan göra. Sätter mig på en sten och ser hur bilen kör förbi. äntligen ensam och ännu mer tårar börjar komma, mobilen vibrerar i sinne. jag tittar bara på den, dolt nummer. Ska jag våga svara? Vem är de? Vad vill den? i förtvivlan trycker jag på svara och herr telefonen sakta mot örat. jag hör min kompis röst med gråt i halsen fråga "vars är du?" jag hittar inte kraften att svara men ändå slinker några få ord ut. "Skogen vid Erikslid" fort som fan lägger jag på. Sen höra jag bilen igen men denna gång stannar den och ut ur bilen kommer min kompis skrikande efter mig. jag springer mot henne och ger henne en stor kram och bara bryter ihop, jag viskar "aldrig igen, aldrig igen ska jag bli kär" samtidigt plockar jag upp telefonen bakom hennes rygg och öppnar ett sms från honom ett ynka ord "förlåt" men de räcker jag är fast igen..